Montessoripedagogiken
Sex grundläggande principer
Pedagogiken bygger på en människo- och kunskapssyn som säger att barnet har sensitiva perioder när det känner lust och är särskilt mottagligt för inlärning. Maria Montessori kallade detta för det absorberande sinnet. Motivationen är på topp för att lära sig något specifikt som barnet är extra intresserad av.
Hjälp till självhjälp och eget ansvar
Inom Montessoripedagogiken lägger vi stor vikt att varje barn ska ha medinflytande och känna ett eget ansvar. Begreppet ”individualisering” innebär att barnet sätts i centrum.
Pedagogens roll är att observera barnet och sedan fungerar som en handledare som stödjer och motiverar barnet i inhämtningen av kunskap. Kursplanen läggs upp med längre stunder för att ge barnen tid och ro där de får sysselsätta sig med det som de själva väljer utifrån möjligheterna som erbjuds. Miljön är så långt som möjligt integrerade och åldersblandade.
Utbildningsmaterialet inom Montessoripedagogiken
Materialet som används inom Montessoripedagogik är mycket konkret och är självrättande för att tillåta barnet att arbeta så självständigt som möjligt, och utan att en vuxen ska bedöma om något är rätt eller fel. Montessorimaterial köps till viss del, men en stor del av materialet tillverkas också av pedagog och barnet.
Inom Montessoripedagogiken ges betyg från samma ålder som i andra skolor och man följer samma läroplaner – Läroplan för förskolan (Lpfö 18) och Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11) – som andra typer av förskolor och skolor.
Maria Montessori
Maria Montessori skapade Montessoripedagogiken som bär hennes namn och idag används både inom offentliga och privata skolor runt om i hela världen.
Hon föddes den 31 augusti 1870 i Chiaravalle i Italien och är dotter till Alessandro Montessori och Renilde Stoppani. Alessandro är revisor och hennes mor, Renilde, är välutbildad jämfört med andra kvinnor på den tiden och har en passion för att läsa.
När hon är 13 år gammal studerar Maria på en teknisk skola där det i övrigt bara går pojkar. Enligt uppgift är det stick i stäv med sin fars önskningar som hon studerar där, dock med stöd av sin mor. Hon går där som förberedelse för sin dröm att bli ingenjör.
Hon lär vid denna tidpunkt i sitt liv insistera på att hon inte vill bli lärare för att läraryrket vid den tiden är ett av de få yrken som kvinnor uppmuntras att utöva.
Examen från Roms Universitet
1894 blir hon den första kvinnan att ta examen från Roms Universitets La Sapienza Medicinska Skola och blir därmed en av Italiens första kvinnliga läkare. Det sägs att hon blev antagen till universitet på grund av att man misstog hennes förnamn för Mario (vilket hon senare döpte sin son till). Kvinnor är annars inte tillåtna på universitet vid denna tid.
Hon är aktiv inom Universitets läkarmottagning och blir där enligt uppgift fascinerad av att försöka utbilda barn med ”särskilda behov” eller som hon kallar det ”de små olyckliga” och ”icke utbildningsbara” i Rom.
En del i att förstå hennes arbete och henne som person kan vara att notera att Italien, som många andra länder, i slutet av 1800-talet är mitt i industrialismens framrusande. Inte sällan sätts barn i hårt industriarbete redan vid 8-9 års ålder och än värre kan det vara för barn som av olika anledningar på många sätt står utanför samhällslivet, exempelvis på grund av fattigdom och olika handikapp.
Vidare studier
Maria studerar även filosofi, antropologi och experimentiell psykologi. År 1901 påbörjar hon en andra utbildning på Universitetet i Rom med just dessa ämnen som inriktning. Samma år tar också relationen med Giuseppe slut då han bestämmer sig för att gifta sig med en annan kvinna. Maria går in helhjärtat för sina studier och översätter under denna tid även verk av Jean Itard och Edouard Séguin till italienska.
Startar skola i slummen
Efter sin framgång med de 8-åriga barnen på Scuola Ortofrenica, blir Maria ombedd att starta en skola inom ett bostadsprojekt i slummen i San Lorenzo i Rom. Skolan öppnar den 6 januari 1907 och hon kallar den för ”Casa de Bambini” eller Barnens Hus. Den är belägen i en fattig del av Rom och Maria fokuserar på att lära eleverna sätt att utveckla sina egna färdigheter i en takt som de själva bestämmer. Hon kallar denna princip för ”spontan egen-utveckling”.
Ett brett utbud av särskilda material av ökande komplexitet används för hjälpa till att rikta barnets intresse och påskynda utvecklingen. När ett barn är redo att lära sig nya och svårare uppgifter, guidar läraren barnets första försök för att undvika slöseri med ansträngningar och inlärningen av mindre bra vanor; i övrigt lär sig barnet på egen hand.
En historia om Montessorimaterialet
Det sägs att Maria ursprungligen låste in alla utbildningsmaterial i ett skåp vid dagens slut, men en morgon när hon kom försent till skolan hade barnen själva plockat ut materialet ur skåpet, som hon av misstag glömt att låsa kvällen innan. Barnen ville arbeta med materialet och tog god hand om det.
Denna upplevelse föranleder Maria Montessori att tro att barnen kan ges friheten att arbeta självständigt med materialen när hon väl har visat dem hur de ska användas. Hon gör sig av med skåpet och ersätter det med öppna och låga hyllor från vilka barnen på egen hand kan välja vad de vill arbeta med.
Fokusering på hela barnet och kvalitet
Maria engagerar barnen i vardagliga aktiviteter som att tvätta händer, göra rent bord och putsa skor. Hennes princip om att fokusera på hela barnet gör det möjligt för barnet att utveckla självständighet och självdisciplin vilket i sin tur leder till frihet och självförtroende.
Montessoripedagogiken fokuserar mer på kvalitet än kvantitet och det har rapporterats att denna pedagogik ofta har gjort det möjligt för barn att lära sig att läsa och skriva snabbare och med större lätthet än vad som annars varit möjligt. Denna första skolas framgång föranleder öppnandet av många fler och ett globalt intresse för Maria Montessoris metoder för utbildning.
Montessoripedagogiken börjar spridas
Skolan i San Lorenzo får regelbundet besök av personer som vill studera dess verksamhet. Hösten 1908 finns det fem stycken Casa de Bambini, fyra stycken i Rom och en i Milano, och där lär sig 5-åringar bland annat att läsa och skriva.
Maria trodde att varje barn föddes med en unik potential att uppdagas, snarare än att de var ett ”blankt papper” som väntade att fyllas med text.
År 1909 håller hon sina första kurs i Montessoripedagogiken för 100 stycken studenter i Italien. Samma år ger hon också ut sin första bok Il Metodo della Pedagogia Scientifica applicato all’educazione infantile nelle Case dei Bambini.
Slutar arbeta som läkare och föreläsare på universitet
År 1911 slutar hon att arbeta som läkare och slutar även föreläsa på Roms universitet då arbetet med den nya pedagogiken tar allt mer av hennes tid och uppmärksamhet. Hon ägnar sedan resten av sitt liv åt att utveckla den pedagogiska filosofi som kontakten med barnen i Rom givit henne.
Hennes första bok översätt till engelska och ges 1912 ut under namnet The Montessori Method i USA. Den trycks i 5000 exemplar och säljer slut på några dagar. Den placerar sig som nummer två på det årets lista över försäljning av icke-skönlitterära böcker.
Den första internationella Montessorikursen
År 1913 håller hon sin första internationella träningskurs i Montessoripedagogiken. Till hennes förvåning kommer det deltagare från flera olika länder för att delta i kursen. Kursen hålls i hennes egen lägenhet i Rom och förutom deltagare från Italien och andra europeiska länder kommer det även deltagare från Australien, Sydafrika, Indien, Kina, Filippinerna, USA och Kanada.
Året efter publiceras hennes tredje bok i New York med titeln, Dr. Montessori’s Own Handbook.
Maria avlider 81 år gammal
Maria Montessori dör den 6 maj 1952, 81 år gammal, i en väns trädgård i Noordwijk aan Zee i Holland efter att i större delen av sitt liv ha rest världen runt för att föreläsa, skriva och etablera utbildningsprogram. Hennes son Mario tar över ansvaret för AMI och leder organisationen fram till sin död 1982.
Maria begravs på den lokala kyrkogården Noordwijk. På hennes minnesplats finns inskrivet: ”Jag ber de kära alla kraftfulla barn att förena sig med mig för byggandet av fred i människan och i världen”.
Nominering till Nobels fredspris och spridning av Montessori
Under sin livstid nominerades Maria Montessori vid tre tillfällen, 1949, 1950 och 1951 till Nobels Fredspris. År 1990 när Italien trycker nya 1000 lire-sedlar (de sista innan övergången till Euro), väljer man att trycka dem med Maria Montessoris porträtt på framsidan.
Uppskattningsvis används Montessoriutbildning idag i ungefär 20000 skolor runt om i världen, till godo för barn från födsel till 18 års ålder.
Denna text är hämtad från och finns i sin helhet påL:
http://montessori.se/historia/maria-montessori/livshistoria/
Vanliga frågor
Jämfört med vanlig pedagogik så brukar man säga att barn som går i en montessoriklass har större möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar och intresse.
Genom att undervisningen sker i åldersblandade grupper får barnet möjlighet att själv välja och att ta till sig de kunskaper som för tillfället intresserar barnet.
Under pedagogens ledning stärks barnets förmåga att själv planera och det är barnet själv som styr över sin kunskapsinhämtning.
En grundsten i Montessoripedagogiken är ett lärande som stödjer utvecklingen av självständiga människor som är engagerade i sina egna liv.
Det bästa är alltid att som vårdnadshavare engagera sig i valet av förskola för sitt barn, men generellt säger vi att pedagogiken passar alla barn eftersom den bygger på att varje barn är unikt.
Varje barn bemöts med respekt för där barnet för tillfället befinner sig i sin utveckling.
Maria Montessori delade in barn och ungdomars utveckling i fyra stadier. Stadierna var 0-3 år, 3-6 år, 6-12 år, 12-18 år och 18-24 år. Inom ramen för dessa stadier menade hon att barnen utvecklades olika, utifrån sina egna, unika förutsättningar.
Genom att arbeta med åldersblandade klasser eller grupper ges barnens olika utvecklingstakt en större frihet. Genom att se det som att en viss ålder inte nödvändigtvis motsvarar en viss kunskapsnivå så minskar också konkurrenstänkandet samt förmågan att utvecklas efter det egna intresse och förmåga.
Åldersblandade grupper skapar också förutsättningar för ett utvecklande samspel mellan de yngre och de äldre barnen. De äldre barnen ges möjlighet att hjälpa och ta ansvar för de yngre, medan de yngre har ett behov att lita till de äldre barnen och deras möjlighet att vara ett stöd för de yngre.
